Nya tider

Jo.. Något nytt är allt igång.. Förstår inte riktigt.. Ingenting är som det varit.. Eller ingenting kanske var att ta i... Men jag gör saker som jag inte brukar göra..  (Och inget har med 2012 att göra. Så det så. Vem bryr sig om vilket år det är?)
 
Morgon ångesten är ingen direkt ny åkomma.. Men så paralyserande som den är just nu.. Vist det har väl oxå hänt.. Men på något sätt är den annorlunda nu. Sen kan jag ju analysera det hur mycket jag vill, men det leder ingenstans ändå. Jag vet.. Eller nu kände jag mig tveksam.. Men vad jag vet är att acceptans hjälper. Men jag accepterar inte. Så försöker acceptera att jag inte accepterar helt enkelt. 

Jag drömmer mer än någonsin. Jag har haft väldigt ”levande” drömmar tidigare, men nu börjar drömmarna nästan kännas lika verkliga som min vakenhet. Vist glömmer av dom efter ett tag.. Fast det gör jag med vardagarna också. Mitt drömliv är mycket mer händelserikt än mitt vardagliga liv.. Kanske nått å vara tacksam för.

Tycker att solen är helt ok, men är gärna inomhus och pysslar. Njuter av regnet utanför idag.. Värme och regn.. Renande..

Vilket för mig till nästa punkt.

Renlighet. Jag städar, städar, städar och städar.. Måste ha rent! Av någon anledning blir jag aldrig klar. Stökar ner lika fort. För när jag kommit igång med städning så kommer jag igång med massa annat oxå. Skall möblera om och fixa till.. Blivit tokig i att plantera blommor.. Vilket stökar ner väldigt med all jord *s* Jag är ju inte en sådan där lugn person, när jag gör något, vad som helst, så eh.. Så syns det.. Jord överallt.. Eller när jag diskar, vatten överallt inkl. mig själv. (Ler och tänker på Ylva Trollstiernas beskrivning av eld-tecknen. Jo tack, vist är jag en eldig vädur.)


Och nu har jag börjat å laga lite mat, hör och häpna. Mjöl, mjölk mm överallt..
Igår hade jag sy frensi.. Tyg och trådar överallt.. Å så städa, städa, städa, diska, diska, diska.. Tvätta kläder. Rena mig själv och lägenhet med salvia och rökelser. Dushar och skrubbar..

Blivit allergisk mot pollen, mygg och knott.. Ögonen svider som fan. Aldrig varit innan..

För att inte tala om att jag är sjuk mest hela tiden. Jag är nästan aldrig sjuk!

Sen har jag blivit känslig mot 'onaturliga' saker.. Har tagit treo hela mitt liv. Det ända som fungerat på min huvudvärk. Igår tog jag en och höll på att spy upp den igen.

Häromdagen gjorde jag Sedona på min ryggvärk. Den släppte och dagen efter kunde jag gå och röra mig som om det aldrig varit någon värk där.

Jag vill ha så ren mat som möjligt. Sån där färdiglagad mat får det att vända sig i magen på mig. Pizza, hamburgare lockar inte för fem öre.. Kött finns det egentligen ingen plats för alls. Kyckling har varit ok, men nu kan jag inte äta det heller. Det äcklar mig.. Hmm..

Jag säger nej, nej och nej. Ibland ett ja med kraft.

Jag sprudlar av glädje för att sedan drunkna i det totala ångest-mörkret.

Något nytt är definitivt på gång och jag har noll koll och noll kontroll. Förstår ingenting. Och det är helt ok. All is Well.

Hittat något nytt djupt inom mig själv. En stark närvaro av kärlek. Kroppen skakar och rycker och jag släpper taget om saker. Känslor, tankar, föreställningar, smärta..

Datorn, spel och serier gör mig deprimerad och skapar ångest.

Jag hänger inte riktigt med.. Min morgon rutin har alltid varit: frukost vid datorn tillsammans med någon serie och facebook. Nu mår jag dåligt efter 20-30 minuter. Försöker pressa mig själv att se klart avsnittet. För vad skall jag göra annars?? Vem skall göra mig sällskap till frukosten. Jag kan inte bara sitta, stirra ut i luften och äta frukost ensam.. Känns väldigt underligt, fel och onaturligt för mig..

Mycket förändringar på gång. Jag hinner inte med mig själv. Hur skall jag göra nu? Förstår att jag behöver skaffa mig nya rutiner.. Har inte riktigt förstått det helt och hållet än, så jag fortsätter att göra som jag gör.. Envist.. Och mår dåligt..

Har mina starka tankar och idéer att jag ska gå upp tidigt på morgonen och lägga mig i tid på natten, eh kvällen... Att man skall vara ute i solen och bli brun på sommaren (??).

Fast jag mår dåligt i solen, tycker det är skönt att vara inne då eller alternativt vara i skuggan. Värmen gör att jag knappt kan andas eller röra mig.. Och inte fan bryr jag mig om att bli brun (fast en liten del av mig gör det). Pysslar gärna hemma. Härliga sommarkvällar går jag gärna med på. Idag regnar det *njuter*.

Och varför i helvete är det så viktigt att gå upp tidigt???? Min terapeut frågade mig vilken tid jag skulle vilja gå upp på morgnarna. Klockan 6 säger jag. Det är då man går upp och gör Yoga. Alla gör det. Eller eh.. Det finns dom som gör det. Och jag borde verkligen vara en sådan.

Fast jag kan inte göra yoga klockan 6.. Eller 10 för den delen..

På kvällen och natten lever jag. Jag jublar åt livet. Städar (ja), fixar, ordnar, diskar, syr, målar, yogar och mediterar.

Bara för att min mamma vaknar 4-5 på morgonen och varje gång vi talas vid så frågar hon om jag precis har gått upp, om så klockan är 5 på eftermiddagen. Och det kokar inom mig vid den kommentaren. Jag blir så jävla arg när någon påpekar att jag sovit sent på dagen.

Igår pratade jag med henne och hon frågade samma sak. Och jag märkte något nytt. Hon skrattar ju. Hon skämtar med mig. Hon tycker att det är lite kul att retas med mig. Med kärlek. Och jag blir helt mordbenägen. Men jag kunde lugnt och stilla säga att jag inte har ärvt hennes goda morgon humör utan snarare pappas. Och hon skrattar. Ja, din pappa kunde sova han.

Vem fan vill att jag skall gå upp klockan 6?? Och vem fan bryr sig??

Ja, nu är klockan 14:11 och jag skall starta min dag. Behöver ju städa, diska, laga mat och baka bröd.. Nämligen..

Glömde en sak! När jag är glad så skrattar jag! Skrattet från magen. Äkta! Det har inte existerat i mitt liv. Jag älskar att skratta! Saker och ting är inte så in i helvetes allvarliga längre! Förutom när jag drunknar i ångesten då..